Fast Falls The Eventide  CD
NEW!
Format*
CD  $10.00
Digital download  $8.00

Azure Blue - Fast Falls The Eventide CD

matcd082   /   June 2018
 #azureblue
  1. Linje 18
  2. New Moon
  3. Crimson Red
  4. My Final Candle
  5. Love Will See You Through
  6. Post Affect
  7. Don't Turn Me On
  8. Erratic Motion
  9. Whatever '18
  10. Beneath The Sphere
  11. And Then You Came Along That Road

Sensational fourth album ‘Fast Falls The Eventide’ from Sweden’s Azure Blue! Across eleven impressive tracks, the sound is darker than on previous releases with more synths and electronic flourishes but with the same timeless melodies and dreamy moods that we have come to associate with Azure Blue.

The album presents a sonic tale about being true to yourself and the neon colors explode as rushing minimal wave tempos meet slowly floating cinematic scenes about new love. Tobias Isaksson has produced, played, and mixed nearly every detail of the album himself in the studio in Stockholm from a stubborn dogma of a sound palette where the hard and rough meets the beautiful and ethereal.

Highlights include the stunning first single ‘Whatever ‘18’, the sophisticated ‘Crimson Red,’ the new indie classic ‘My Final Candle,’ the positively catchy ‘Don’t Turn Me On,’ and the old school synth pop of ‘Erratic Motion.’ Several tracks include guest vocalists including notable Swedish artists Peter Morén (Peter Bjorn & John), The Land Below, Paola, César Vidal (Caesars), Julia Boman, and Tangela.

Absolutely contemporary and undeniably cool, ‘Fast Falls The Eventide’ is an impressive, moody, moving progression from one of Sweden’s most internationally acclaimed indie artists.

 
reviews
Tobias Isaksson har släppt musik i olika konstellationer i över 15 år. Bäst har hans skivor som Azure Blue varit. Trilogin som föregick nya plattan Fast Falls the Eventide hör till indie-Sveriges sorgsnaste och mest skimrande drömpop. På de skivorna sjöng han knäckande texter om förlust, saknad, ånger och framförallt kärlek, till atmosfärisk och melodistark popmusik. Till nya plattan är läget något annorlunda. Nu är syntarna och elektroniken mer framträdande. Pulsen är hårdare. Tempot (stundtals) högre. Minimal wave-dängor som Don’t Turn Me On, Post Affect och My Final Candle hade nog aldrig kunnat vara med på, säg, den smått mästerliga tårdryparen Beyond the Dreams There’s Infinite Doubt från 2013. Men framförallt är texterna ljusare. Tobias är enligt uppgift nyförälskad. Dessutom verkar självkänslan i stort vara starkare. Han sjunger självsäkert, men utan att låta pompös eller arrogant, om att vara sann mot sig själv och ge fan i vad andra tjommar tycker och tänker om en. Som i det alldeles underbart atmosfäriska spoken word-stycket Beneath the Sphere, som också fungerar som ett slags programförklaring för Isakssons nya giv. ”Stay true to yourself and always kind to others”, mässar Isaksson. Han fortsätter sedan med att citera den mexikanske revolutionären Emiliano Zapata: ”I’d rather die on my feet than live on my knees.” Så enkelt, men så träffande. Detta skulle mycket väl kunna vara skivans bästa låt. Vanligtvis kan man ju med rätta bli lite fundersam när artister börjar snacka om nyförälskelse, att de hittat sig själva och fått självförtroende. Inte sällan innebär detta rätt svajiga slutresultat (ingen har glömt Springsteens sjukt nöjda dubbelgiv Human Touch/Lucky Town från 1992). Så är emellertid ej fallet med Azure Blue och Fast Falls the Eventide. Isaksson må vara lyckligare och på jämnare köl, plattan må överlag vara poppigare, men känslan som genomsyrar albumet är lika melankolisk för det. Molltonerna dominerar tvärs igenom albumet och några spår hade inte låtit oävna på tidigare Azure-plattor. Detta gäller i synnerhet singeln Love Will See You Through och And Then You Came Along That Road – två atmosfäriska ballader som tydligt bär Isakssons prägel. Även upptempospåren genomsyras av ett mörker och en melankoli som inte ens nyvunnen kärlek helt kan rå på. Poplåtar som New Moon, Crimson Red och redan nämnda Don’t Turn Me On fungerar som broar mellan gamla Azure och nya. Och det är just denna dynamik som gör skivan till en av Isakssons allra bästa. Han har tydligt bytt kurs, men lyckas trots det bibehålla sitt ID, sin prägel och framförallt sin förmåga att skapa utsökt bitterljuv popmusik.   --482 MHz
Det är så fint när artister utvecklas i en riktning man gillar. Som med Azure Blue, som aldrig har varit så elektronisk som nu. Från melankoliskt åttiotalssyntiga Post Affect till dramatiskt förorättade Crimson Red och rusiga My Final Candle till mitt favoritspår, sprättiga New Moon som beter sig som en känsloladdad tonåring i Brideshead-miljö. Det är generellt ett slags aristokratisk känsla över skivan, något elegant och lätt högmodigt förpackat i tjusiga syntar med drag av Pet Shop Boys, Jaakko Eino Kalevi, Lust for Youth och svart glitter.   --Nöjesguiden
ABBA, Labrador Records, Robyn, las producciones de Max Martin, ‘Young Folks’, The Cardigans…Suecia es sinónimo de pop y una de las mayores industrias musicales del mundo. El país escandinavo ha dado algunas de las mejores canciones de las últimas cinco décadas (solo en la discografía de ABBA ya encontramos unas cuantas), y su cultura musical es envidiable. En parte, por la política de su gobierno y sus subvenciones a los proyectos musicales. Algo que, por otro lado, es normal, porque es una de sus mayores industrias. Por eso es fácil encontrarse con decenas de buenos discos procedentes de allí, como el último de Azure Blue, el proyecto de Tobias Isaksson, un chico que formó parte de Irene (¿os acordáis de su maravillosa ‘By Your Side’?), y que ya cuenta con una sólida carrera en solitario, de la cual hablé aquí hace unos años. Isaksson es uno de esos artistas que lo hace todo en sus canciones. Excepto cantar en muchas de ellas, que eso se lo deja a algunas de las estrellas de la música independiente sueca, como Peter Morén (Peter Bjorn & John), The Land Below, Paola, César Vidal (Caesars), Julia Boman y Tangela. Sus temas se mueven en el mundo del pop electrónico y, aunque no hace nada nuevo, lo que hace, lo hace muy bien. Como esos cortes que se van directamente hacia la pista de baile más popera, como es el caso de ‘New Moon’, ‘Crimson Red’, que es de las pocas canciones que canta él mismo, o ‘My Final Candle’, que es todo un himno de synth-pop. Y si ya nos vamos a ‘Post Affect’, nos encontramos con un lado más minimalista y robótico, pero igual de interesante. El lado más relajado del disco está representado por canciones mucho más ensoñadoras y llenas de capas de teclados de lo más oníricos. Es el caso de ‘Love Will See You Through’, que resulta de lo más envolvente con ese sonido tan ochentero. O de ‘Whatever ‘18’ y su toque new-wave. Las dos son notables, algo que no puedo decir de ‘And Then You Came Along That Road’, el corte tan sedoso (y algo aburrido) que cierra el disco. “Fast Falls The Eventide” es un disco de lo más entretenido, en el que el músico sueco nos deja una buena cantidad de hits. Como no podía ser de otra forma.   --Don't Eat The Yellow Snow
Azure Blues första skivor var diffus, drömsk pop med elektroniska inslag. På Fast falls the eventide är han dock lite vaknare, och hänger sig helt och hållet åt 80-talsdoftande elektronisk pop som ekar inte så lite av bland annat Pet Shop Boys. Det drömska smyger sig förvisso på med jämna mellanrum, men ofta är detta pigg, glasklar, melodisk popmusik. När det prickar rätt är det väldigt bra, men jag kan inte låta bli att tycka att det blir ganska ojämnt emellanåt. Emellanåt drunknar Azure Blues egen röst i neondränkta influenser. Å andra sidan gör toppar som utmärkta popdängan New moon det mycket lättare att förlåta dalarna. Den som suktar efter klassisk syntpop lär finna en hel del att uppskatta här.   --nwt.se
Quelques semaines après la sortie d’un EP six-titres salué dans nos pages, le Suédois Tobias Isaksson enchaîne avec un nouveau LP de son projet electro-pop Azure Blue, Fast Falls The Eventide, qui sera disponible via Matinée Recordings le 15 juin. Les 11 nouveaux titres ont été interprétés, enregistrés et mixés par Isaksson lui-même, mais quelques connaissances font une petite apparition, à l’image de Peter Morren (Peter Bjorn & John) ou Cesar Vidal (Caesars). L’album est édité parallèlement chez Hybris en vinyle (édition limitée), mais aussi en cassette chez Zeon Light.   --Fanfare